Vaför så bitter?

2,5 timme så lång tid hann jag vara på jobbet idag innan jag helt tappade humöret. Det började med en diskussion om krig och kvinnor, en kollega tyckte att det var fåningt att prata om kvinnor i krig. Det är ju männen som gör jobbet och står för allt lidande. Han käkar hellre barkbröd och tvättar kläder än ligger i en skyttegrav, jag sa att jag hellre dog av en kula än att se mina barn lida och sedan bli våldtagen och könsstymapd för att slutligen dö av svält. Så dog den diskussionen för att genast hamna i en ny om checklistor, larmkedjor och allt annat som är helt "onödigt" att vi gör. Nu har jag bestämt mig för att bara vara tyst. Det är så jäkla svårt att försöka vara lite positiv och försöka se saker ur en annan synvinkel än den inskräkta, negativa och gammalmodiga inställningen som finns här i bunkern!