Sol, bajs och så en bok på det!

Alltså jag måste göra något åt den här sommarmustashen som jag får varje år så fort jag är i solen, det ser inte klokt ut! Nu blir det solskyddsfaktor 65 mellan läppen och näsan! För att ta upp något annat tråkigt som hänt så var det en fågel som tyckte att min axel var ett utmärkt ställe att lägga sin avföring på idag när jag låg under trädet och läste. Sjukt nära att jag fick den i munnen då jag låg med huvudet vridet åt den axel där skiten träffade, borde kanske vara lite tacksam över det.

Boken som jag läser tror jag att jag har läst förut fast på engelska och för länge sedan eller så är jag grym på att förutsäga saker, den är inte så bra. Men jag kan tipsa om två andra böcker som är grymma. Av alla böcker jag har läst så finns det bara två som har fått mig att börja gråta, den ena är "Slumpvandring" och den andra är "Mig äger ingen", det är den andra jag vill tipsa om för den första har säkert de flesta redan läst. Grym bok, rakt på, tar inget parti bara berätta rakt uppåner typ av bok, och så lite gråt på det. Den andra boken som jag vill tipsa om är "Svensk maffia", den framkallade inga tårar bara fascination och en del obehag. Jag älskar ju Efterlyst och redan som liten pekade jag ut Palmes mördare i Gävle, av någon anledning har jag alltid tyckt att det har varit lite spännande med brott och brottslingar så länge man inte råkar ut för dem själv. Därav detta tips på bok som jag fullkomligt slukade!

Äntligen!

Ja men så där ja nu har jag blivit moster! Sitter spänt och väntar på första bilden. Blev förvånad när syrran sa att det var en pojke, jag har varit helt övertygad om att de skulle få en flicka. Men men en pojke går ju exakt lika bra det, jag blir ju inte mindre moster för det.

Dessutom kan jag berätta att de som var på Kiss igår ser lite slitna ut idag. Riktigt roligt att se, håren är inte lika höga och fluffiga idag som igår.

Underhållning!

Dagens största nöje var att gå runt på stan och spana in alla som skulle på Kiss konsert. De gick att urskilja dem på mils avstånd. Blekt touperat hår, snortajta jeans och mycket nitar var tydliga kännetecken. Jag blir faktiskt impad av alla dessa som orkar lägga ner så sjukt mycket tid på sitt utseende framförallt frisyrerna. Jag önskar att Kiss spelade varje dag bara för att få se alla kreationer.

Booring!

Ja här sitter jag och lider! Faktum är att allt är idylliskt, några småglin är ute och seglar, några grabbar sitter på bryggan bredvid och dricker öl, några tjejer sitter jämte grabbarna och kråmar sig och i bakgrunden leker några tyska högljudda barn. Jag har kalla öl i kylen och varm thaimat i på bordet och ändå är jag inte helt nöjd. Önskar att jag hade någon, vem som helst att dela allt det här fina med en fredagkväll. Men det är bara jag som har dragit den feta nitlotten att jobba i helgen, buhu.

Och jag som tyckte att jag var duktig!

Var nyss ute på en springrunda som tog exakt 28 minuter. När jag kommer hem har jag på tvn för att titta lite på nyheterna och vad får jag se? Jo en intervju med en man som sprungit 99 maraton och som nu på Lördag ska springa sitt 100e. Inte nog med att han ska springa 4 mil i högsommarvärme han ska göra det barfota också. Detta är inget annat än ett hån!

Tråkigt!

Ikväll är första kvällen som jag känner mig pigg efter resan, beror kanske på att jag snarkade lite på gräsmattan vid 17 tiden. Det är så konstigt det där med snarkningen för jag snarkar inte i vanliga fall men nu vaknade jag förvånad och lite irriterad över att någon lät väldigt nära mitt öra, till min stora förvåning var det jag som lät. Annars så sitter jag mest och saknar Calle lite, känns inte som att vi träffats något på tu man hand sedan i mars typ. När vi lyckas vara hemma samtidigt så har han alltid en massa viktiga mail från korkade människor att svara på. Vi får ta igen det på semestern som fortfarande känns väldigt öppen förutom en vecka i Norge som jag dessutom måste ta och träna upp mig till. Jag vill inte vara som de feta amerikanarna som Calle pratar om som släpar sig upp på bergen med tungan hängandes utanför redan efter förtsa steget. Jag tänker inte vara sist!! Mitt första träningspass börjar nu med att hänga en tvätt, man ska ju inte chocka kroppen. I morgon har syrran lovat mig att jag ska bli moster på riktigt, wiiihooo!

Barcelona

Det har varit en hel del att stå i den senaste tiden, därav bristen på inlägg. Mest har det varit roliga saker men även en del jobb och sånt man måste göra.

Barcelona var bra, inte så varmt som jag hade hoppats men ändå helt ok. Det blev mycket äta och dricka, borde ha gått upp ett par kilo under dessa få dagar. Det blev lite strand, lite shopping, lite turistande och så mycket mat och dryck! Vet inte hur många flaskor Cava och liter sangria vi hann få i oss på 3 dagar. Det var ju helt galet billigt att dricka om man jämför med hemma. Cavan vi köpte på supermarket kostade som en burk cola hemma och smakade inte så illa som man kanske kunde förvänta sig heller. Faktum är att vi köpte både dyrare och äckligare juice. Längtar fortfarande efter maten, den grillade bläckfisken framförallt, mmm. Känns skönt att ha varit iväg på en egen resa utan Calle även om jag tycker väldigt mycket om att resa med honom. Kanske blir en till tjejresa nästa år, man vet aldrig.

siffrorna under flaskorna är priset i euro

Tapas lunch med Sangria i El Born

Lina vinkar från andra våningen i "vårat" hus


Lite dricka efter maten...


Kvällsmingel Jennie, Lina och Monika

Vätskepaus innan en kvällsrunda på stan

Vi med Barcelona i bakgrunden

Utsikten

Och så en av ett par drinkar sista natten.

Oändligt!

Den här natten kommer bli lååång och fruktansvärd. Dels för att jag inte alls gillar att jobba natt, dels för att det inte kommer vara lugnt i lokalen. Jag önskar mig tystnad inget jäkla flams som det är/ kommer att bli den här natten. Jag är redan trött, på dåligt humör och vill slåss. Bara 6 timmar kvar till hemgång och 5 timmar kvar till frukost!

Rätt diagnos?

Calles extra tennisboll på knät fick igår kväll diagnosen Housemaids knee. När jag kom hem från tjejmiddagen hos Lina var tvätthögen i hallen borta och den rena tvätten vikt. Det kanske kan bli nå bra av det här ändå.

Kom ut nu då!

Idag är dagen då jag ska bli moster, sådan är planen! Syrran skulle testa studsmatta för att den skulle komma ut, verkar inte funka. Hur svårt ska det va liksom? Har man ett avtal så har man, bara att komma ut!

Vaför så bitter?

2,5 timme så lång tid hann jag vara på jobbet idag innan jag helt tappade humöret. Det började med en diskussion om krig och kvinnor, en kollega tyckte att det var fåningt att prata om kvinnor i krig. Det är ju männen som gör jobbet och står för allt lidande. Han käkar hellre barkbröd och tvättar kläder än ligger i en skyttegrav, jag sa att jag hellre dog av en kula än att se mina barn lida och sedan bli våldtagen och könsstymapd för att slutligen dö av svält. Så dog den diskussionen för att genast hamna i en ny om checklistor, larmkedjor och allt annat som är helt "onödigt" att vi gör. Nu har jag bestämt mig för att bara vara tyst. Det är så jäkla svårt att försöka vara lite positiv och försöka se saker ur en annan synvinkel än den inskräkta, negativa och gammalmodiga inställningen som finns här i bunkern!

Shopping!

För att fördriva tiden i väntan på middag har jag surfat kläder och handlat för $ 395.30 och då fick jag 19 olika grejer bland annat linnen, tröjor, klänningar och skor allt på samma affär. Inser att jag borde åka till NYC och köpa allt det som jag klickat på nu på riktigt. Vet bara inte när vi ska få tid till detta, förmodligen tidigast i oktober. Så nu börjar jag hålla tummarna för att dollarn inte stiger i raketfart och fortsätter mitt låtsasshoppande.

Lättroad

Jag tycker att det är lite roligt att bröllopssviten här heter gökboet, dessutom bor Jimmy i den (utan att vara gift då så klart) det gör det hela ännu lite roligare.

Små dalarö

Ligger i den för mig gigantiska sängen, surfar och kollar på lyx tv, det vill säga kanal 5. Har fått en 3 rätters middag och hållit i mitt näst sista föredrag för den här gången. I morgon ska jag bara var elev, super skönt och på onsdag gör jag mitt sista framträdande.. Lisa, Calles syster är i stan men både Calle och jag bor borta hela veckan på olika håll, dålig tajming!

Förresten så har jag ju glömt att berätta att vi var ner till Calles föräldrar förra veckan och överraskade lite, Neil fyllde 60 och det måste ju firas. De verkade överraskade när Calle knackade på fönstret, roligt för jag gillar överraskningar det är inte så ofta som man blir överraskad (på ett bra sätt) eller får möjlighet att överraska. Men den största suprisen var ändå att Lisa, Calle syster dök upp som gumman i lådan hemflugen från Shanghai. Jag och Calle visste naturligtvis om det och jag sa inte bort mig när Neil började prata om att Lisa var i Korea när jag visste att hon satt i en bil på väg från Stockholm till småland. Jag är ju lite blödig av mig och fick tårar i ögonen när jag såg alla chockade miner och gapande, stumma munnar när hon dök upp. Tryckte tillbaka tårarna då jag verkade rätt ensam om detta och inte ville vara värsta lipsillen. Tiden i småland gick som vanligt väldigt fort och ca 5 minuter efter att vi kom var vi tvungna att åka hem kändes det som.

Nu faller ögonen nästan ihop så jag ska ta och krypa ner i min gigantiska säng med dubbeltäcke och drömma om frukosten jag ska äta i morgon och så Calle natuligtvis!

Se, ta, se, ta, dra.. nä

Man går liksom och funderar på när det första reservdraget ska gå av stapeln och inför varje hopp går jag igenom reservdragsproceduren i huvet ett par gånger och känner på mina handtag. Har lite dålig koll på exakt hur många hopp jag har men skulle gissa på runt 850, alla dessa utan att ha behövt dra reserven. Men idag har jag faktiskt åkt reserv utan att ha dragit den själv. Det var inte ett dugg kul, rent av skitläskigt faktiskt.

Hoppade tandem med en kille som skulle göra sina sista tandemhopp innan han fick hoppa med folk som inte hoppar fallskärm. Det kändes väldigt lugnt innan, var mer nervös på tandemhoppet jag gjorde tidigare under dagen. Hoppet var faktiskt rätt roligt vi hade en fotograf med oss som låg och snurrade runt oss så jag hade något annat att titta på förutom utsikten... Med vid själva draget märker jag att något inte är riktigt som det ska, det tar för lång tid. Hinner tänka fan, få lite puls innan Rickard drar reserven. Konstigt hur många tankar man hinner tänka på den otroligt korta tiden som går från att jag ser handtagen i Rickards händer tills reserven är helt ute. Inga roliga tankar kan jag säga. Men värst var känslan av att inte kunna påverka, man vill liksom agera det har man inpräntat i ryggmärgen men det ligger inte i mina händer att göra det. Nu gick ju allt super bra, vi landade klockrent på fältet och hittade igen alla grjer, en vanlig passagerare hade nog inte ens märkt att något konstigt hände men jag var ändå rätt så skakis och känslan i kroppen sitter kvar. Nu har både jag och Rickard gjort vår första flygtur med en reservskärm men jag har ju själva draget kvar.