Nytt rekord!

Idag slog jag nytt shopping rekord på väg till jobbet. Vår hemtelefon har gått sönder under veckan som jag varit borta och jag insåg att jag faktiskt vill ha en trots att jag inte använder den så mycket. Från t-centralen till onoff, handla och ut tog det alltsomallt 7 minuter, jag upprepar 7 minuter! Jag köpte telefonen med den snyggaste förpackningen för jag hatar att köpa elprylar och är dessutom helt ointressead av finesser, jag vill kunna ringa och svara. Känns som att det här shopping rekordet kommer att stå sig ett tag och jag är mycket nöjd med min insats!

Abstinens

Jag har fastnat i frankrike trots att jag är hemma. Igår gjorde jag en sallad med chèvre och idag blev det crêpe. Är nyfiken på vad jag ska hitta på imorogn, kanske gåslever... Dessutom hann Calle med att smitta ner mig med förkylningsbaciller innan jag drog, de hade han kunnat få ha kvar där nere!

Läste en bra bok på min hemresa också "Extremt högt och otroligt nära" av Jonathan Safran Foer. Läs den den var varm, jag gillar värme här i lyan är det kallt. Brrr. Svinalängorna läste jag på vägen ner, den var bra den också. Nu ska jag börja med "Montecore en unik tiger" förväntningarna är höga. Det är nästan så att jag önskar att jag kunde bli riktgt sjuk någon gång så att jag fick vara hemma och läsa med gott samvete, men jag brukar ju bara bli gåtilljobbet sjuk och inte stannahemma sjuk. Nu ska jag kurera mig på soffan och spana in min favvo serie House.

Borta bra men hemma är det ensamt

Så nu är man hemma igen. Känns knappt som att jag lyft röven från soffan och varit en sväng til Frankrike, helt otroligt vad tiden gick fort! Det har varit en blandad resa både rolig och lite tråkig. Det tråkiga är naturligtvis att Calles knä är paj och det roliga var att jag faktiskt fick umgås en hel del med min poljkvänn.

Det har varit en lärorik resa också, förutom att ha ökat på mitt franska ordförråd så lärde jag mig följande:

1. Parkera bilen behöver inte vara så svårt, bara att ställa sig mitt i en rondell och lämna bilen. Detta utan att folk ens lyfter på ögonbrynen. Jag kan parkera på det franska viset och jag gillar det!

2. Fotsvett från 4 grabbar i en lya på 35 kvm luktar värre än att konstant gå runt med en påse ostbågar på huvet. Brrr

3. Den franska stilen är vad jag skulle kalla lite trött och de har en förkärlek för päls. Päskanter på jackor, pälsmössor, pälsar och pälsskor var mycket vanligt förekommande i Chamonix. Spana bara in de här... Jag har inte vad jag skulle kalla en fransk stil (än...).

4. Jag har sämre kondition än vad jag trodde men kompenserar det med lite bättre styrka!

5. Det är svårt att dansa med pjäxor på fötterna!


Det blev ju inte lika mycket skidåkning som vi hade hoppats på, istället roade jag mig med att smygfota calle i olika situationer där han förmodligen drömde om eller önskade sig skidor istället för kryckor. Han garvade på rätt så bra på kvällen när han fick se hela bildserien så jag är inte så hemsk som jag kanske framstår.















Bjuder även på lite bilder från vår otroligt fina glaciärtur som jag fortfarande lever på. Och vi ramlade inte ner i någon spricka utan vi skickade ner Hadding för att sedan göra en hiss för att få upp honom hel igen!

Ater i Grenoble

Nu ar vi tillbaka i Grenoble. Akte fran Chqmonix igar till sjukhuset i Grenoble, dar Calle lyckades ga runt det stela franska sjuksystemet. Forhoppningsvis far han traffa en riktig lakare pa torsdag som kan tala om exakt vad som ar fel och vad man ska gora at det.

Idag hade vi tank aka upp till bergen ata lite gott och sola! Men det regnar sa nu vet vi inte riktigt vad vi ska gora. Vi kanske aker pa en liten tur med bilen anda. Forovrigt sa verkar grenoble vara en ganska trevlig stad, inga jatte stora och trakiga hoghus utan framst lite mindre och mysiga hus. Ska forsoka hitta en trevligt stalle att ata pa till kvallen, det ar ju anda lordag och i morgon aker jag hem.

Jag hade tankt att skriva nagot langre om vad jag har lart mig under den har veckan. Men det far bli nar jag kommer hem for det har tangentbordet och jag kommer inte riktigt overrens!!

Sjukstuga!

Resan ner gick bra, det tog bara ca 10 timmar från arlanda till Grenoble. Calle hämtade upp mig på tågstationen sedan åkte vi hem till hans cell som faktiskt var aningen större och finare än vad jag hade väntat mig. Därmed inte sagt att det är ett super fräscht rum...

På måndagen shoppade vi lite innan vi tog bilen vidare till Chamonix där vi mötte upp våra sambosar Karl, Johan och Hadding. På tisdagen gav vi oss iväg tidigt på morgonen för att hinna få några bra åk. Men redan på det 2a åket skadade Karl sin axel så nu går han runt med en helt obrukbar arm. Vi bytte ställe lämnade Karl på en stol i solen och drog vidare. 3e åket löste calles ena skida ut medan han fortsatte med en skaplig fart, satte ner den skidfria foten och vred av det inre ledbandet i knät. Han tog sig ner till Karl på en skida, sedan satt de där båda två i solen. Gjorde typ ett eller två åk till med Johanna och Johan men det kändes lixom inte lika roligt längre. Kvällen spenderades på sjukan, där det skrevs ut monsterpiller och konstaterades att inget var brutet (vilket nog hade varit att föredra).

Igår var jag iväg glaciertur ( Vallée Blanche) med lite halvdåligt samvete över att Calle låg hemma och hade ont. Min dag blev helt fantastisk och hade blivit helt super jätte fantastisk om calle hade varit med. Under tiden låg calle hemma och knaprade piller. När vi väl kom ner igen möttes vi upp och drack några välbehövda öl som sveptes snabbare än ljusets hastighet.

Idag har vi försökt att sälja våra 2000 kr liftkort som vi inte ska använda mer. Detta verkar dock vara en omöjlig uppgift så jag får nog finna mig i att jag går lite back. Calle får nog ut sina pengar för liftkortet på försäkringen hoppas vi. Jag framstår säkert som en usel flickvän som lämnar sin skadade kille hemma för att åka skidor, men om Calle inte hade pushat på mig att åka igår så hade jag gjort honom sällskap. Men jag är suuuper tacksam över att han gjorde det för det var en upplevelse som helt klart kvalar in in på topp 3 både på listan över det jobbigaste jag gjort och över det mest fantastiska.

Imorgon drar vi tillbaka till Grenoble, det kanske finns något trevligt vi kan hitta på där som man kan göra på kryckor. Tyvärr brukar vi mest ägna oss åt aktiviteter som kräver fungerande ben, det är svårt att tänka om och i helt nya banor. Calle är ju ingen spa kille direkt vilket är det enda vi kan komma på just nu. Kom gärna med bra förslag!!


Nu ska vi köpa lunch och utnyttja våra liftkort till att bättra på brännan! Bilder kommer senare!

Frankrike är nära!

Nu är det bara några timmar kvar tills flyget mot Paris lyfter från arlanda. Calle har luskat ut att det är samma tåg som jag åker med till Lyon som fortsätter till Grenoble så nu gäller det bara för mig att fixa en biljett som gäller hela vägen. Annars så får jag väl helt enkelt ta ett annat tåg och det är väl inte total katastof det heller men det blir en mycket lååång resdag!

På tisdag drar vi till Chamonix. Calle och hans polare Johan (tror jag) och Karl har fixat en lägenhet där på 35 kvm som vi ska dela på. Det ska faktiskt bli skitroligt och jag hoppas att de inte dumpar mig för att jag inte är lika duktig på att åka som dom.

Här kommer några biler från vår frankrike resa förra året. Ska försöka toppa den nu, men det kanske blir svårt!

Roddande och tacksamhet

Det har varit lite mer roddande inför den här frankrike resan än vad jag egentligen hade tänkt. Idag har jag surfat och letat tåg från Lyon till Grenoble allt för att Calle ska slippa komma och hämta mig. Men lite tur kan jag ta samma tåg utan att byta hela vägen från Paris, men vi får se hur det blir med det. Har pluggat in lite franska artighetsfraser som förhoppningsvis kan hjälpa mig bryta isen med den som får äran att hjälpa mig kolla tåg på plats.

Calles problem har varit av modell större. För några dagar sedan körde han sönder sina skidor, vilket i och för sig bara var en tidsfråga. Att hitta de nya skidor som han verkligen ville ha visade sig vara en betydligt svårare nöt att knäcka. Idag på väg in till jobbet fick jag ett desperat telefonsamtal som gick ut på att jag skulle smita från jobbet och åka och och köpa de nya fetingarna. Denna lilla förfrågan var omöjlig för mig att förverkliga, dessutom visade det sig att just den skidan var slut i alla affärer inom rimligt avstånd. Men det är nu det fina händer (och jag lovar att både jag och Calle får tårar i ögonen av denna fina gest), Calle ringer upp Jon coh ber honom att åka till Länna sport och köpa just exakt de skidorna han längtar efter. Och vad gör Jon ju han säger självklart, tar t-banan till stan, byter därefter till pendeltåg för att sedan sätta sig på en buss som tar honom nästan hela vägen fram till affären för att köpa dessa eftertraktade skidor och sedan bege sig samma väg tillbaka. Kommer hit till mitt jobb med dem och nu har jag dem här skidorna som är värda sin vikt i guld... Calle lät överlycklig när jag ringde och berättade att jag nu förvarar dem inne i ett rätt så säkert fort. Han bad mig också berätta om detta hjältedåd och hur tacksam han är. Själv är jag helt varm i hjärtat, vilka vänner vi har FANTASTISKT!

Ikväll bangade jag (fallskärms) filmfestivalen, kände att jag inte riktigt orkade klämma in den på mina 10 timmar ledighet mellan arbetspassen. Istället ska jag och Jennie käka thai och kolla på (håll i er nu) schlagerfestivalen. För ca 3 år sedan bodde vi tillsammans i Sumpan och verkligen ratade detta fenomen. Nu sitter vi här övergivna (en pojkvänn i Frankrike och en i USA) en lördagkväll och ska titta på detta spektakel. För min del är det dessutom den andra i rad, vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till mig själv. När började detta förfall...?

Inte riktgt som det står

På söndag drar jag till Frankrike för att hälsa på Calle och åka skidor i en vecka. Igår satt jag av en ren tillfällighet och kollade på mina biljetter, har hela tiden räknat med att byta flyg i paris men nu såg jag på biljetten att det var ankomst Lyon Part Dieu RAILWAY. Konstigt namn på en flygplats var min första tanke som ganska snabbt byttes till, fan jag kanske ska åka tåg hur gick det här till... Nu är det tydligen så att jag ska åka snabbtåg från Paris till Lyon och det är väl inte så illa, bara lite överraskande.

Men inget ont som inte har något gott med sig, för istället för att pricka in en flygbuss till Grenoble kommer Calle och hämtar mig i Lyon! Och om ni bokar flyg på nätet med byten var noga med att kolla om det står tåg eller något som kan härledas till tåg någonstans på sidan, läs aven den mikroskopiska texten som brukar finnas i samband med små stjärnor...

Så här ser min bokning ut


Byte av flygplan krävs. Tid mellan flyg = 1:55


Flyg 2
söndag, den 18 februari 2007
bekräftat
Avresa:
19:25
Paris, Frankrike - Charles De Gaulle, terminal TN
Ankomst:
21:30
Lyon, Frankrike - Lyon Part Dieu Railway
Flygbolag:
Air France 7279
20 kilo per resenär

Tänkte att jag kanske kunde få slippa tåg under min semester men tydligen inte. Kanske blir detta något att skryta med bland tågtöntarna på jobbet...

Äntligen!

Läste i tidningen på väg till jobbet att det ska göras en film om Milli Vanillis uppgång och fall. Det måste var den mest efterlängtade filmen någonsin. Jag längtar redan!!

För första gången

Oki det är dax att skriva det första inlägget, pirrigt...

Pratade ju om att blogga med tjejerna i helgen och nu har jag så tråkigt att jag gör slag i saken.
Förra helgen var en blandning av alla möjliga slags upplevelser. Efter en fantastiskt trevlig kväll hemma hos Lena fylld med ost, rödvin, skvaller, smågodis och ännu mera rödvin och lite jenka tog vi (tant 00.15) bussen tillbaka hedesunda. Det var en av de roligaste bussturer jag gjort på länge faktiskt, tjejfesten fortsatte på bussen kan man väl säga och vi fick dessutom sällskap av ett gäng kusiner (även om jag upptäckte min egen när vi hade åkt 3/4 av resan...). Åsa bjöd på korvefterfest men jag skippade den och gick direkt (inte raka vägen..) i säng. Det är så roligt att träffa alla, tyvärr så blir det allt för sällan men vi siktar på en tjejhelg i Sthlm nästa gång!

Dagen efter var jag ganska mör men naturligtvis skulle det borras och sättas upp skåp på väggen. Tror det blev rätt bra tillslut och det blev definitivt färre hål i väggen än vad de skulle ha blivit om Calle hade hjälp till (han älskar att borra och hatar att mäta...). Bilen till Sthlm rullade inte förän kl 17.30. Efter ca 7 mil kände vi (jag och åsa) en svag doft av bränt gummi som vi snabbt konstaterade att kom från en annan bil. Ca 7 mil senare mitt i mörka skogen, på E4an börjar bilen lixom kränga lite konstigt. Så det var bara att stanna och konstatera att det var en punka av värsta sorten, däcket var bortom all räddning. Den fräna gummidoften som vi kännt tidigare kom med all säkerhet från oss. En timme senare (förmodligen längre), 1500 spänn fattigare och stelfrusa kunde vi så äntligen rulla vidare mot vårt slutmål. Tråkigt slut på en annars mycket trevlig helg. Tror fortfarande inte att Åsa har blivit riktigt varm, men nu har hon lärt sig att åker man bil med mig till sthlm så är det mer regel än undantag att bilen går sönder, så det är lika bra att klä sig ordentligt!