Borta bra men hemma är det ensamt

Så nu är man hemma igen. Känns knappt som att jag lyft röven från soffan och varit en sväng til Frankrike, helt otroligt vad tiden gick fort! Det har varit en blandad resa både rolig och lite tråkig. Det tråkiga är naturligtvis att Calles knä är paj och det roliga var att jag faktiskt fick umgås en hel del med min poljkvänn.

Det har varit en lärorik resa också, förutom att ha ökat på mitt franska ordförråd så lärde jag mig följande:

1. Parkera bilen behöver inte vara så svårt, bara att ställa sig mitt i en rondell och lämna bilen. Detta utan att folk ens lyfter på ögonbrynen. Jag kan parkera på det franska viset och jag gillar det!

2. Fotsvett från 4 grabbar i en lya på 35 kvm luktar värre än att konstant gå runt med en påse ostbågar på huvet. Brrr

3. Den franska stilen är vad jag skulle kalla lite trött och de har en förkärlek för päls. Päskanter på jackor, pälsmössor, pälsar och pälsskor var mycket vanligt förekommande i Chamonix. Spana bara in de här... Jag har inte vad jag skulle kalla en fransk stil (än...).

4. Jag har sämre kondition än vad jag trodde men kompenserar det med lite bättre styrka!

5. Det är svårt att dansa med pjäxor på fötterna!


Det blev ju inte lika mycket skidåkning som vi hade hoppats på, istället roade jag mig med att smygfota calle i olika situationer där han förmodligen drömde om eller önskade sig skidor istället för kryckor. Han garvade på rätt så bra på kvällen när han fick se hela bildserien så jag är inte så hemsk som jag kanske framstår.















Bjuder även på lite bilder från vår otroligt fina glaciärtur som jag fortfarande lever på. Och vi ramlade inte ner i någon spricka utan vi skickade ner Hadding för att sedan göra en hiss för att få upp honom hel igen!