Roddande och tacksamhet

Det har varit lite mer roddande inför den här frankrike resan än vad jag egentligen hade tänkt. Idag har jag surfat och letat tåg från Lyon till Grenoble allt för att Calle ska slippa komma och hämta mig. Men lite tur kan jag ta samma tåg utan att byta hela vägen från Paris, men vi får se hur det blir med det. Har pluggat in lite franska artighetsfraser som förhoppningsvis kan hjälpa mig bryta isen med den som får äran att hjälpa mig kolla tåg på plats.

Calles problem har varit av modell större. För några dagar sedan körde han sönder sina skidor, vilket i och för sig bara var en tidsfråga. Att hitta de nya skidor som han verkligen ville ha visade sig vara en betydligt svårare nöt att knäcka. Idag på väg in till jobbet fick jag ett desperat telefonsamtal som gick ut på att jag skulle smita från jobbet och åka och och köpa de nya fetingarna. Denna lilla förfrågan var omöjlig för mig att förverkliga, dessutom visade det sig att just den skidan var slut i alla affärer inom rimligt avstånd. Men det är nu det fina händer (och jag lovar att både jag och Calle får tårar i ögonen av denna fina gest), Calle ringer upp Jon coh ber honom att åka till Länna sport och köpa just exakt de skidorna han längtar efter. Och vad gör Jon ju han säger självklart, tar t-banan till stan, byter därefter till pendeltåg för att sedan sätta sig på en buss som tar honom nästan hela vägen fram till affären för att köpa dessa eftertraktade skidor och sedan bege sig samma väg tillbaka. Kommer hit till mitt jobb med dem och nu har jag dem här skidorna som är värda sin vikt i guld... Calle lät överlycklig när jag ringde och berättade att jag nu förvarar dem inne i ett rätt så säkert fort. Han bad mig också berätta om detta hjältedåd och hur tacksam han är. Själv är jag helt varm i hjärtat, vilka vänner vi har FANTASTISKT!

Ikväll bangade jag (fallskärms) filmfestivalen, kände att jag inte riktigt orkade klämma in den på mina 10 timmar ledighet mellan arbetspassen. Istället ska jag och Jennie käka thai och kolla på (håll i er nu) schlagerfestivalen. För ca 3 år sedan bodde vi tillsammans i Sumpan och verkligen ratade detta fenomen. Nu sitter vi här övergivna (en pojkvänn i Frankrike och en i USA) en lördagkväll och ska titta på detta spektakel. För min del är det dessutom den andra i rad, vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till mig själv. När började detta förfall...?