Friluftsliv!

Hatten har fått sin första friluftspryl. En sovsäck, gissa vem som köpte den...

Väntar bara!

Igår var det vår och jag promenerade i solen utan vantar med en röd och blank fejja efter den sköna ansiktsbehandlingen som jag var på (tack Neil och Hans för julklappen!). Idag snöar det och jag ligger för första gången den här veckan på sofflocket med en ond rygg som straff för alla promenader jag tagit i veckan.

Inte många planer idag bara diska, byta lakan och handla inför helgen på schemat. Funderade ett tag på om man kanske skulle plantera om blommorna men jag orkar inte åka och köpa lekakulor och det är nog lika bra det. Har en dvd box i skåpet som jag nog ska ta och plocka fram istället!

Elchock!

Jag lånade hem en så kallad TENS- apparat av barnmorskan igår. Den ska va bra att ha i början när det väl sätter igång och funkar som så att man sätter lite plattor på ryggen och som man sedan kopplar till en apparat som ger en små elstötar. Tanken med att ha den hemma innan är man man kan testa den och kolla var på kroppen den lindrar mest.

När Calle kom hem från jobbet skulle apparaten testas. Jag kollade igenom instruktionsboken och bad Calle göra det samma. När jag kände mig redo klistrade vi på plattorna och jag drog på lite, på en skala 1-8 tyckte jag att det räckte vid 3,5 sedan blev det lite väl obehagligt. Calle som ansåg sig inte behöva läsa några instruktioner fullkomligt slet manöverdosan ur mina händer efter ett tag och drog på fullt. Jag hoppas verkligen att hans Axel är blå idag och att det piper lite i örat (han såg faktiskt lite chockad ut själv). Helvete, det var inte skönt när man inte är beredd och inte har så ont. Detta resulterade i att Calle fick sitta med plattorna och känna på lite, det gick bra tills jag fick tag i dosan, då lät han som en liten gris som ska få kulorna borttagna. Rätt ska va rätt.

Royalist, ja visst!

Det hände något i går som väl inte har undgått någon i Sverige vid det här laget, framförallt inte min kära vän Åsa. Detta var en stor dag i hennes liv, hon var rörd på riktigt. Jag har svårt att förstå det här men tycker att det är rätt komiskt att hon är så engagerad. Hon vallade runt mig på stan igår och eftersom jag försöker gå ut Hatten så tänkte jag promenera till barnmorskan i Gamlastan. Åsa var inte sen att haka på då denna promenad skulle innebära en sväng förbi slottet. Vi var inte helt ensamma om att ta vägen förbi borggården, det var ett stort gäng journalister där och Åsa gjorde sitt bästa för att smälta in. Synd att hennes fotograf bara hade en mobilkamera, det var ju en stor miss av mig.

Upprörande!

Jag ska tydligen inte få ha namnsdag på min mormors födelsedag i framtiden utan det ska Kevin få ha. Jag blir nästan arg på riktigt, upprörande är vad det är. Från år 2011 så kommer jag inte finnas med och de 4717 andra Regina i Sverige kan se sig blåsta på sin namnsdag till förmån för Kevin. Kevin som i mina öron dessutom är ett sjukt fult namn och som jag inte skulle döpa Hatten till hur mycket pengar jag än fick. Jag föredrar Bajskorv Bruch framför Kevin Bruch. Så grattis då till alla 9741 Kevin som finns i Sverige, något ska ni väl ha att fira när ni nu har fått ett så fult namn...

Det 3e rummet!

Man skulle kunna tro att det här inlägget kommer att handla om en bok eller film (rysare) tycker att titeln låter lite så men det ska helt enkelt bara handla om ett rum. Detta rum har vi funderat på, fantiserat om och inte minst hoppats på att få se sedan vi flyttade in. För bara någon timme sedan var vi in och kollade runt och det var inget litet rum, däremot så var det rum som behöver en del upprustning. Jag tänker så klart vitt, vitt, vitt och sedan lite färg på andra saker. Hoppas att vi kan få med hyresvärdinnan på planerna om att måla om (just nu är det mossgrönt och furu).

Annars så fanns det en öppenspis som inte funkar just nu, hade förväntat mig en ful men den var snygg, faktiskt. Tror det kan bli riktigt mysigt när den väl fungerar. Det som jag ser lite som ett problem att att rummet är så stort att våra möbler kommer försvinna och så blir det lite svårt att göra ett rum i rummet. Det ju varit bra om man kunde göra en hatthörna så småningom. Helt klart är att jag kommer ligga och fundera på det här i natt och jag är rätt glad för jag tror det kommer bli bra. Vill dra på mig målarbyxorna redan nu!

En vanlig ledig dag.

Vad gör man när man är ledig och man inte ens kan pilla sig i naveln? Jo man tvättar fogarna i badrummet och gör en playlist i Spotify, drömmer om nya soffor och det 3e rummet som vi ska få titta på i morgon!

Bara för att ni tjatar!

Här kommer en bild på magen i v 38+4. Jag tror faktiskt inte att den kan bli större nu. Har växt ur mina egna tjockiskläder och har gått in på Calles. Däremot har jag köpt lite smalkläder som ligger i en påse i garderoben och väntar och jag riktigt längtar efter att få köpa nya jeans.

Förresten så känns det lite konstigt att vi har gått över det datum som vi först fick med ett par dagar nu. Det känns hur lugnt som helst med magen det dröjer nog ett tag än innan det kommer något. Börjar bli lite otålig och sjukt nyfiken nu!

Bonus...

Bonusen i form av lustgas uteblev så klart. Naturligtvis så var det fullt i alla förlossningsrum så vi fick bara spana in familjerummen och där hade de ingen lustgas. Kan ju köpa att de som faktiskt håller på att föda faktiskt behöver gasen lite mer än mig, men ändå så typiskt. Annars verkade det bra och jag fick en föraning om hur bildfärden i skarpt läge kommer att gå till. Vi var nämligen lite sena idag och Calle mer eller mindre tryckte gasen i botten och skällde på alla med (mot) trafikkanter och använde tutan ett par gånger. Det kommer gå undan när det väl är dags oavsett om det är rusning eller inte...

Testing, testing!

Det är mycket den här veckan som ju är min sista jobbvecka. Idag får jag dock sluta lite tidigare för att åka och testa lustgasen, två bonusar i en kan man säga!

Trappgång!

Är inne på min sista jobbvecka nu och helt ärligt så känns det faktiskt ganska skönt. Har inte haft semester sedan jag och Calle var på Sicilien och det var ju ett tag sedan nu. På min veckas semester innan Hatten beräknas komma tänkte jag måla fogar och sy gardiner till husvagnen, det är i alla fall helt andra sysslor än att jobba på jobbet.

Den här sista veckan på jobbet kommer det spenderas mycket tid i Sumpan och utbildning i våra nya föreskrifter, det blir lite längre och bökigare att åka men trevligt att va i lite nya lokaler. I morse när jag skulle dit så var det någon vänlig själ som tryckte på nödstoppsknappen i rulltrappan på vägen upp. Blå linjen ligger rätt långt ner vilket innebär att rulltrappan är ungefär en mil lång. Där fick jag min trappgång utan att ha planerat det, detta innebär att jag nu kan ligga på soffan med gott samvete resten av kvällen. Just nu väntar jag på att Calles chili ska bli klar, han har helt självmant varit till IKEA idag och köpt en ny stor kastrull, jag trodde han skämtade. Besöket hade tagit ungefär en minut, vilket jag mycket väl kan tänka mig är en sanningsenlig tid. Förresten är jag konstant hungrig nu för tiden, kostexperten i familjen (inte jag) som nu har läst lite böcker säger att jag börjar förbereda mig och ska äta mycket kolhydrater. Jag lyder så gärna i just det här fallet!

Smärt!

Det här får mig att känna mig riktigt smärt och smidig. Vad gör det om jag har ont i fingrarna och ska sova med raka armar på nätterna (väldigt svårt när man bara kan ligga på sidan...), måste gå otroligt sakta för att flåset är borta, har svidande skinn, liten blåsa och är lite trött. Jag kan ju ta mig fram på ett nästan normalt sätt, har inga bristningar, jobbar fortfarande och har en kille som kommer hem idag. Jag känner mig som värsta gasellen när jag tittar på de där bilderna och känner mig lite starkare, lite bättre. I morgon börjar mitt projekt trappgång!

Iband så händer det...

...att man kommer på att man har ett par baggyjeans i garderoben, man testar dem, kommer i dem och får igen knappen i 9:e månaden.

... att det kommer ett nästan tomt tunnelbanetåg, med massa lediga sittplatser mitt i morgonrusningen.

...att man klarar av att äta en hel lunch utan att få fläckar på magen!

... att folk som tidigare har skällt ut en får igen för gammal ost och måste be om ursäkt.

... att all is har smält från bilen så att man slipper skrapa den när man ska ut och åka en sväng.

... att man kommer på att man har en påse smågodis kvar från helgen undangömd i skåpet.

Puckat!

Det börjar bli lite tungt nu, sover inte lika bra har lite ont i fogarna, fingrarna och skinnet dessutom är jag disträ och glömsk. Har insett att jobba sju dagar på raken nästa vecka förmodligen är två dagar för mycket. Kollade med jobbet om jag inte kunde få semester mina två sista arbetsdagar men det gick icke för sig eftersom det inte finns någon över som de kan ersätta mig med. Om jag däremot sjukskriver mig så kan de fixa in någon på övertid, då är det helt ok. Problemet är att jag inte kan sjukskriva mig för som gravid får man inte vara sjukskriven de två sista veckorna innan förlossningen, graviditet är ingen sjukdom utan ett tillstånd. Jag får alltså inga pengar från försäkringskassan vid sjukskrivning utan måste ta ut föräldraledigt. För att få föräldraledigt måste jag ha ansökt två månader i förväg. Lösning tack!

Klockrent!

Så här långt har det varit en mycket lyckad helg. Igår var vi till en byggmarkanad och inhandlade diverse grejer som borde ha blivit inköpta för över två år sedan. Nu kan tex Vincent komma hit och krypa utan att riskera att få en en rejäl elstöt, vi har lampor i taket istället för trådar, hyllor i badrummet och dessutom har Calle fixat med Hattens blivande sovplats. "Kistan" blev jätte bra, över förväntan faktiskt och han har lagt ner lite tid på detaljerna (men det är nog fixar frasses polare Jons förtjänst också) vilket jag gillar.

Själv drog jag in till stan för en fika med tjejerna, mycket trevligt! Det är ju inte så ofta som vi träffas nu men det är alltid lika trevligt när vi gör det. Därefter mötte jag upp Calle för att bli bjuden på en mycket trevlig och god Italiensk middag, det var länge sedan vi var ut och åt något gott på det sättet och jag misstänker att det kanske kommer att dröja lite till nästa gång. Eftersom Calle var ölsugen och jag inte alls var sugen på att åka hem så drog vi vidare till Judit & Bertil för ytterligare umgänge med vänner. Jag hade så himla roligt, så roligt att jag nästan kissade på mig (på riktigt!). När ämnet spöken avhandlades blev Åsa så rädd att hon kände att hon behövde något starkt från baren. Nu ska jag återge vad som kan vara den roligaste beställningen någonsin!!

Åsa: Har ni Minttu?

Bartendern: Näe

Åsa: Då tar jag champagne!

Det här är riktig humor i mina öron och det blir inte alls lika roligt när man berättar i skrift som när man upplever det nykter på plats märker jag! Om det är någon som inte vet vad Minttu är så ska jag naturligtvis upplysa er om att det är finsk mintsprit med en alkoholhalt på 40%, ganska långt ifrån ett glas Champagne alltså...

Nu väntar jag bara på att klockan ska bli brunchtid så att jag kan åka till Martina och stoppa i mig lite mat, hon har lovat att det ska serveras amerikanska pannkakor.

E-leg del 238

Nyss hände något helt fantastiskt, min e-legitimation har nämligen börjar fungera! Naturligtvis inte på min Mac utan min min gamla dator från 2002. Den som för ett tag sedan åkte i bordet för att den funkade så dåligt, fick en ny hårddisk och sedan ratades igen för att den var så kass, denna dator har nu har nu visat sig vara min räddare i nöden. Nu kan jag helt på egen hand gå in på Försäkringskassan och räkna på hur "fattig" jag vill vara i en framtid tillsammans med Hatten. Det visade sig faktiskt vara ganska lätt att begära föräldrapenning på detta sätt. (Inte för att jag har gjort det än, men det verkar lätt...) Det här ska jag fira genom att titta på när Calle dricker öl ikväll!

Utbildning del 2

Nu har vi klarat av den andra delen av föräldrakursen och den här gången var Calle med. Det var skönt att han var med och jag tror att det var bra för hans del också och han sa själv att det var bättre än förväntat efteråt. Innan själva föreläsningen startade så visade de ett långt bildspel med säkert 50 bilder från en förlossning. Inga blodiga eller äckliga bilder utan de var rätt fina. Calle satt lite halvslö och tittade men en av alla 50 bilder fick honom att reagera och vakna till, det var bilden på brickan med fika som man får efteråt. Då utbrast han ganska högt "åh OSTMACKA". Jag kan inte sluta skratta åt det här, det är liksom så himla typiskt att det är mat som får honom intresserad av vad som ska ske.

Annars så pratade barnmorskan om komplikationer och smärtlindring och det här har jag funderat en del på. Hon bad oss fundera på hur vi reagerar när vi har ont och på vilken typ av smärtlindring man vill ha med tanke på hur man kan hantera smärta. Det är ju just det här som är mitt problem. Jag har väldigt sällan ont eller är sjuk. Jag vet inte alls hur hög smärttröskel jag har. Jag vet att jag hade ont när jag var liten och det värkte hål på trummhinnan ett par gånger men det var ju ett tag sedan nu och går säkert inte att jämföra med det som komma skall. Jag vill ju inte testa att bryta benet nu bara för att se hur smärttålig jag är. Det här ska bli spännande tycker jag, faktiskt. Calle gav mig dessutom några bra tips på hur jag ska andas genom smärtan, var han har snappat upp dessa tips har jag inte en aning om. Vem vet han kanske är en förklädd barnmorska...

Jag blir galen!

Trodde att jag hade fixat det här med legitimationen nu. Var hem till Lina och Jon igår för att låna en PC av dem för att kunna aktivera skiten. Efter många om och men (samt god mat, tack!) så lyckades jag (med lite hjälp) fantastiskt nog aktivera legitimationen. Jag var rätt glad, kände att nu, nu var jag på g nu har jag gjort allt som skit killen på bajs Nordea sa åt mig att göra. Tänkte att i morgon då kan jag logga in på fucking försäkringskassan och räkna och planera lite. Nu sitter jag här i soffan med magskinn som känns för litet och stora tårar av frustration bokstavligen sprutar ur ögonen på mig. Ska jag verkligen behöva gå ner personligen till FK för att få pengar, det vore ju skam! Jag vill bara att någon fixar åt mig nu, orkar inte mer. Vet inte hur många timmar jag har lagt ner på att försöka få det att funka, jag blir bara arg, skitarg, monster arg för att sedan bryta ihop. Det är ovärt!!!!!!

Bajs legetimation!

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt fixa den där jävla e-legetimationen nu och jag har fortfarande inte fått det att funka på min dator. Jag skulle vilja mörda någon eller i alla fall slå någon jävligt hårt, gärna chefen på Nordea för att de inte kommit med någon praktisk och bra lösning. Jag blir på fruktansvärt dåligt humör och om det inte var för att jag tänker på hur många tusenlappar det hade kostat att köpa en ny dator så hade den åkt i väggen för länge sedan (samma öde som den gamla datorn...), vilket är väldigt förnuftigt för att vara jag just nu. Jag kommer aldrig få några pengar från försäkringskassan med det här obefintliga tempot.

Annars så är arbetsfördelningen för dagen sådan att Calle bakar bröd och jag oljar möbler och svär!