Bullupdate

Jag hinner inte mer än skriva ett inlägg om bullar så dyker syrran upp på msn och rapporterar om det senaste bullbaket.


Marie säger:
misslyckades med bullarna.....:(
men ska göra ett nytt försök imorn :)

regina säger:
va? du skojar? Du var ju värsta bullproffset ju!

Marie säger:
jaa men ja råkade göra mjölken å margarinet för varmt innan ja hällde i det med jästen...
Vilket gjorde att dom inte jäste som dom skulle...
så dom blev så fula..
men dom smakar ju som vanligt :)

regina säger:
Phu, trodde helt att du hade tappat stinget. Gör ju inget att bullarna är fula bara de smakar gott.

Marie säger:
mjoo men ja tänkte att ja skulle åka upp med dom där till jobbet imorn så kan ja göra fina bullar att bjuda på här hemma..:P

regina säger:
Ja du vet bara det bästa är gott nog till mig! ;)

Marie säger:
haha, precis de ja tänkte på...:P
Så får jag ju en dag till att gå lite fortare oxå :)
men nu ska ja slänga mej i soffan å vila lite innan de är dax å göra mat..

Marie säger:
hörs!
hej hej

regina säger:
Hej hej!

Kan tänka mig att det där sista som hon skrev med att slänga sig inte gick lika lätt som det låter. Men det låter ju skönt så jag ska inte vara sämre jag!

Bullar i kvadrat!

Sedan syrran fick en bulle i ugnen har det bakats bullar för fulla muggar. Nästa vecka funderar jag på att åka dit och äta en av de berömda bullarna, bara inte storbullen vill ut just då förstås.

Dåtiden och framtiden

I Gryttjom finns det en 10 år yngre kopia av Calle. Utseendemässigt är de kanske inte så lika men till sättet, my god! När de slår sina kloka huvuden ihop bara sprutar det fram ideér den ena galnare än den andra. Det Calle numera är för feg för att göra övertalar han den yngre och oförstörda kopian till att göra, ivrigt påhejad av alla och framförallt då Calle. De har gjort lumpen med samma befattning och sedan rest runt i Asien efter muck. Aron, som klonen heter har inte kommit så mycket längre än så men Calle har redan stakat ut grabbens framtid. Han ska bli det som Calle alltid velat bli men inte blev, iaf inte än så länge. Och om fem år är det dags för mig att byta från dåtiden = Calle, till framtiden = Aron. Det var Arons förslag och det måste man ju nappa på, nedräkningen har alltså börjat, 4 år och 364 dagar kvar tillsammans med Calle!

Fruntimmer!

Vet ni vad min manliga kollega sa när de kom ner och berättade (och gratulerade...) att jag fått tågledarjobbet. Jo "Åh nej inte ett till fruntimmer i den gruppen, det är ju bara fruntimmer där bak" (som tågledare sitten man längst bak i lokalen, bakom alla trafikledare). Förutom att det är en ren lögn att det bara är kvinnor i den gruppen så är det värsta att jag faktiskt inte vet om det var menat som ett skämt eller inte.

Hur ska man känna inför det här?

Alltså det här med den katolska prästen som flög iväg med hjälp av en herrans massa heliumballonger och som nu saknas. Om det inte hade varit för att det är den 23 april idag så hade jag lätt tagit det som ett aprilskämt, jag kan inte inte le när jag läser om det. Det är dumt, modigt, tragiskt och roligt på samma gång.

Övning ger färdighet får vi hoppas!

8 år, så länge har jag jobbat inom bananverket. Under dessa år har jag hittills övat upp mig på nya grejer fyra gånger. En på info i Gävle, en fjärren i Gävle, en mitten i Sthlm, en på fjärren i Sthlm. Det är jobbigt att öva. Efter min andra gång svor jag på att aldrig öva igen, du har hela tiden någon handledare som hänger över axeln och blandar sig i de beslut du försöker fatta. Ofta är det bra att de finns där och även om man inser att man behöver handledarna så är det grymt frustrerande att inte få sköta sig själv. Många dagar går man hem och känner sig totalt värdelös över saker man missat eller beslut som man fattat som blivit fel, lokförare som skäller ut en när man bara sitter och försöker göra sitt bästa. Fjärde gången jag övade kände jag mig som proffs på att öva, det var inte lika tungt men ändå jäkligt frustrerande. Nu är det dags igen. Under våren/sommaren ska jag öva upp mig till tågledare. Förhoppningsvis känns det lättare den här gången och jag hoppas att jag slipper en del av frustrationen! Men sedan efter det här så får det vara slut övat!

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat osv...

Sitter i bunkern och ute strålar solen. Idag gör det inte så mycket tog en lång promenad hit, i lurarana hade jag Markus Krunegård. Han gjorde hela promenaden lite trevligare, var faktiskt glad att jag inte hade något sällskap som jag behövde prata med. Jag och Lena enades vis sms att det är en strålande platta. Sedan fantiserade vi om och hoppades på att han skulle spela i Stockholm när vi har vår tjejhelg i Maj. Och dra på trissor tro fan att han gör det. Så jag och Lena har enats om att vi ska gå och kolla, alla kanske inte är så sugna men då kan man ju bara mötas upp efteråt för det här kan vi inte bara missa.

va vill du
men kom då
jag är ju här och väntar på dig
ett, tu, tre på marken
sitter och väntar modigt på sparken
foten i huvet
gud vet vad som hade hänt
om hunden hade varit bunden
och inte hade kunnat komma och skälla i tunneln
men lilla gubben, hur är det fatt
du fattar väl att du måste stå upp
och slå tillbaks annars kommer dom aldrig låta dig va
jag höll med husse
och tog bussen in till stan
där det lyste tryggt
hela världen är så underbar
på bussen in till stan
hela världen är så underbar
på bussen in till stan
hela världen är så underbar


trlalalalalaaaaa

Hur blev det så här?

Alltså nu sitter jag här och är totalt förvirrad. Jag och min nya mobil, vi har problem. Jag anar att jag har haft samma problem med min jobbmobil de har bara inte uppenbarat sig förrän idag. Det har visat sig att jag istället för att ha skickat sms till Jimmy på jobbet har skickat en himla massa sms till en Mats som jag inte vet vem det är och han vet nog inte vem jag är heller. Nu hade jag tur, Mats gillade att få sms han ville bara att jag skulle veta att jag förmodligen skickade fel. Snällt av honom att upplysa mig om det när jag förmodligen skickat fel i månader. Inte konstigt att Jimmy suger på att svara på sms. Men hur 17 har jag fått in det totalt felaktiga numret i min telefonbok, jag fattar verkligen inte det! Nu är det iallafall slut smsat till Mats, the end of an era skulle man kunna säga. Om det är nogon mer som fått konstiga sms från mig som ni misstänker att någon annan ska ha så ber jag om ursäkt och uppmanar er att höra av er!

Nu ska jag ta tag i disken från vårat lilla grillparty som vi hade igår. Calle flippade grymma burgare och vi andra drack bubbel för fulla muggar. Det är ok att vara lite bakis en Fredag när man är ledig och ska jobba hela helgen.

Ja men tack då!

Om fyra timmar börjar mitt nattpass, innan nattpasset brukar jag försöka sova ett par timmar på dan vilket brukar ske vid 15 tiden och i ca 1 timme. Idag har det inte riktgt blivit som jag hade tänkt. Kom hem från en sväng till Västerås vid 15.30, mycket senare än beräknat. Sedan dess har jag lagat köttbullar, specialköttbullar som fortfarande inte är färdiga allt för att vi skulle slippa slänga köttfärsen vi hade i kylen. Calle har jobbat hemifrån vid datorn medans jag har slitit ont med dessa bullar. Om 10 minuter är de äntligen färdiga och gissa vad Calle gör nu. Jo han sitter och äter en skål med müsli och dricker juice för han ska iväg till Jon och hjälpa honom att lägga golv. All heder åt det men va fan, mina köttbullar då och min sömn?! Jag kanske ska se det positiva i det hela nämligen att jag får många matlådor att se fram emot framöver.

Ny mobil!

Det blev en ny, en sån här med abonnemang och allt! Jag hoppas att vi kommer bli goda vänner jag och mobilen, just nu upplever jag att vi har lite kommunikationsproblem. Förresten så går det att ringa till mitt gamla telefon eller gamla telefonnummer (telefonen är ju död) igen men om ni vill skicka sms så skicka till jobbmobilen eller till mitt nya tillfälliga nummer som jag kommer ha i 5 dagar innan vanliga numret funkar som det ska.

Dagen då jag fick för mig att jag var smart...

..började egentligen redan igår och för att ge er hela historien så måste vi gå tillbaka ett helt år. För 365 dagar sedan köpte jag ett par jeans hos en lite mindre klädkedja. Två dagar efter köpet låg byxorna fortfarande kvar i påsen och jag bestämde jag mig för att jag inte ville ha dem. Men när de skulle lämnas tillbaka visade det sig att det endast var en dags öppetköp, blev lite snopen även om det var klantigt av mig att inte kolla upp det. Istället för att få pengar tillbaka fick jag presentkort på 799 kr, giltigt i ett år. I februari när jag insåg att det inte var så lång tid kvar gick jag dit för att köpa mig ett par, hittade naturligtvis ett par på rea för 200 spänn. Nu hade jag 599 kr kvar i presentkort. Så igår 2 dagar innan kortet gick ut återvände jag för att löpa ett par jeans för jag tänkte inte låta 600 spänn frysa inne. Blev övertalad att köpa ett par snortajta jeans, fick inte igen gylfen och knappen fick jag igen med hjälp, som lök på laxen fick jag dessutom värsta plattröven. Tjejen som tvingat på mig jeansen övertygade mig om att de skulle sitta skitbra bara jag gick in dem och om de inte gjorde det så skulle jag komma tillbaka. Fine tänkte jag och la till 300 kr på vad som verkade vara ett riktigt bra köp... På kvällen när jag skulle gå in byxorna tro fan att knappen lossnade och eftersom det bara var en dags öppetköp var jag tillbaka idag och här sitter jag nu med 899 kr i cash. Ett år tog det men nu har ja mina pengar, känns som en riktig vinst! Varför jag inte gjorde denna manöver tidigare det är frågan?

Mardrömmar!

Igår skulle jag hålla ett litet föredrag på 40 minuter för mina kollegor. Fatta hur nervös jag har varit inför detta, sjukligt nervös!! Hade gjort i ordning en powerpointpresentation som fick ok av Jon, har ju aldrig gjort någon sånt förut så jag hade verkligen ingen koll på hur det skulle se ut, visste bara hur jag inte ville att det skulle se ut. Hade tänkt att öva på Calle i helgen men det hanns liksom inte med. Däremot har jag gått igenom presentationen ett par gånger när jag har sovit. En dröm slutade med att jag bara satt och grät för att INGEN lyssnade på vad jag sa, alla pratade med varandra istället. En annan slutade med att Calle dumpade mig genom en powerpointpresentation. I den presentationen fick jag veta alla fel jag hade gjort när vi var tillsammans och den var riktigt ower the top när det gäller ord som flyger och snurrar. I sista rutan talade han om att jag var dumpad. Undrar om det är någon som har blivit dumpad på detta kreativa sätt? Hur som så gick det bra, känns skönt att ha första omgången klar nu är det bara 3 tillfällen kvar.

Vårfint!

Jag hade stora planer för helgen, utemöblerna skulle fram och blommor skulle planteras, jag var peppad och laddad. Folk skulle komma förbi och fika, vi skulle sitta i solen och ha det bra. Så blev det naturligtvis inte, eller jo vi fick fika och matbesök men vi fick sitta inne eftersom det var skitkallt, blåsigt och allmänt trist ute. Men vet ni jag är inte ett dugg besviken för nu behöver jag inte vara rädd att få en mega stöt när jag släcker lampan i sovrummet eller vill vispa grädde i köket. Man kan till och med tända en lampa i taget i badrummet och stänga av båda samtidigt, helt fantastiskt. Calle var i sitt esse, det riktigt glödde om skruvmejseln och flitets lampa lyste i ögonen hela dagen. Mest förvånande var att han nästan frivilligt följde med till IKEA (en söndag!) för att köpa nya hyllor till skafferiet och nya lyxiga lakan till sängen. Nu känns det verkligen som att jag har fått hoppet tillbaka om lägenheten och kan tänka mig att bo kvar minst ett par år till. Tänk vad ett ordnat skafferi och nya lakan kan göra! I morgon ska det planeras blommor både inne och ute, det får var nog med kalla nätter och snö nu!

Jag tror det är dags att överge det sjunkande skeppet!

Min mobil är död, slut på batteri, svart. Ingen laddare går att finna. Istället för att köpa en ny laddare funderar jag på att köpa ny mobil, en som man inte behöver ladda varje dag. Någon som har något tips på något bra abonnemang men täckning i Hedesunda (landet) och en bra mobil till det? Och om det nu är någon som skulle vilja mig något så är det jobb mobben som gäller!

Grillad!

Nu har jag varit på intervju till ett nytt uppdrag som jag har sökt. Det är svårt att bli grillad av folk som man känner, de tycker ju redan något om en. Nåväl nu är det gjort.

Minisemester!

Har inte spenderat mycket tid hemma den senaste veckan. Först blev det en sväng till Hedesunda och därefter direkt till Kittelfjäll. Kittel var grymt!! Bussresan upp tog ju sin lilla tid (12 timmar) men eftersom det var sovbuss och vi åkte på natten så kunde man som tur var få någon timmes sömn. Ännu bättre var att de ville att man skulle sova med någon som var lika lång vilket gjorde att jag och Lena sov bredvid varandra medan Calle fick dela säng/ säte med Johan. De fick inte lika gott om plats som vi...

8 stycken var vi som delade på en stuga, Calle och Lina klunsade (sten, sax, påse) om the master bedroom, naturligtvis förlorade han och vi fick ta bäddsoffan i vardagsrummet. Lena hade också turen på sin sida och fick dela rum med 3 killar. (Eller heter det män när man är 30?) Det var en fin stuga och inte alls fjällsunkig med en massa furu överallt. Frukost, lunch och middag ingick i paketet så vi slapp hela matköret och satte oss bara vid dukat bord när vi blev hungriga och allt för trötta i benen för att orka åka mer.

Men hur var skidåkningen då? Jo den var riktgt bra! Till andra dagen snöade det på rätt bra så då fick mina nya puderskidor visa vad de gick för. Det är så roligt när man samlas nere vid liften efter ett bra åk och alla bara dumler, smilet går liksom inte att få bort. Vi gjorde massor av roliga åk, fötterna värkte, låren sved och det var så himla mycket värt det! Testade att flyga med skärm i backen också även om man kanske inte kan säga att jag flög i backen direkt, jag flög mest typ 20 meter över backen men det var roligt det också! Tror att det blir bättre när jag vågar svänga lite mer och har min egen skärm. Men Jon ska ändå ha ett tack för lånet av skärmen.

Lördagen avslutades på pubben och så roligt som jag hade den här kvällen har jag nog inte haft det senaste halvåret! Jag och Lena var sjöblöta av svett när kvällen var slut. Det var helt galet på dansgolvet, 85 % killar i vår ålder som hoppade och dansade om vart annat. Ingen var för full, dräggig eller otrevlig det var bara glatt och galet. Vi (jag och Lena) var förnuftiga och drack massa vatten istället för öl och drinkar, väldigt moget. Tyvärr ser vi ut som två riktigt slitna fyllon på bilden, den är lite missvisande...

På söndagen kom vi upp och ut i backen ganske tidigt trots den sena lördagen. Det var skönt att få lite luft när man var som värst bakis. Tyvärr var vi inte lika pigga i huvet eller i benen som de anda dagarna men det var vi inte ensamma om, alla vi mötte i backen rörde sig lite lite segare än vanligt. Sedan upp på bussen och 12 härliga timmar tillbaka till Stockholm.

Jag och Lena i liften

Johan som just har gjort en ofrivillig framåtvolt, mycket snygg!

Solgula Calle

Alla står spänt och väntar på...

..Calle och Jon som kom ner för backen

Middag på hotellet, ser ut som att de var nöjda med maten med tanke på hur mycket de har eller försöker få in i munnen...

Calle övar upp sina skills...

På pubben

Mätta, glada och lite berusade kanske

Så här ser man ut efter ett träningspass på krogen. Jag har ju dragit på mig min finaste tröja dessutom, oemotståndligt...

Johan och Simon på väg hem

I bussen på väg hem efter en grymt trevlig helg!

Förutom allt det här vill jag bara säga att jag har världens roligaste och bästa kompisar, tack för en sjukt bra helg!

Ville bara påpeka att...

..föregående inlägg INTE var ett aprilskämt.

Lite irri!

Alltid när Calle kommer hem efter att han har varit borta ett tag så förväntar man sig att det ska vara guld och gröna skogar. Men istället för att vara super glad och lycklig är jag lättad över att han är hemma och hel men också rätt så grinig. Första dagen brukar gå bra men sedan går jag ofta runt och är lite små irriterad ett tag. Jag har funderat lite på varför och jag tror att jag har kommit på en bidragande orsak till detta sura tillstånd. När Calle är borta råder det en slags ordning här hemma, jag gillar att ha ordning behöver inte alltid vara städat men ändå en viss ordning. Men så fort Calle släpper ner väskorna innanför dörren så är det total kaos igen och det tar ett par dagar att vänja sig med röran. Efter ett par dagar ser jag liksom inte meningen med att hålla reda på mina saker för det spelar liksom ändå ingen roll och jag blir lite mindre grinig men det ligger ändå alltid där bakhuvet och skaver, röran.

Idag hade jag tänkt att städa så att det är fint när vi kommer hem från Kittelfjäll men när jag kom till sovrummet så lessnade jag ur totalt. Anledningen till detta är det här.
Som ni ser så är det ett slagfält av olika skärmar. Jag räknade lite och kom fram till att jag äger tre skärmar och en rigg av dessa tre är en reserven. Alla ligger de nerpackade och undanstoppade. Calle äger 8 skärmar, 4 riggar och jag vet inte hur många hjälmar de mesta ligger som vi kan se på golvet i vårat gigantiska sovrum. Ska jag verkligen ta tag i den här röran som inte är min? Det finns ju både för och nackdelar en fördel är ju att att det blir gjort, städat och fint vilket gör att jag mår bättre. Samtidigt så bär det emot att städa upp saker som inte är mina på min lediga dag när Calle var ledig i helgen och inte fixade det. Nu blev det här kanske ett lite elakt inlägg men så är jag rätt sur också!

Impad!

Redan så här tidigt på förmiddagen har jag hunnit bli så imponerad att hakan slog i backen. Utanför dörren hänger en kille upp och ner högt upp i ett träd och sågar med motorsåg. Det var lite som på cirkus med säkerhetslinor och så men ändå grymt imponerande. Nu ska jag sticka ut huvet och glo lite mer!