gsta. Mötte upp min mamma redan kl 10 utanför symässan i Sollentuna. Att hitta dit från pendeltåget var inte direkt svårt, det var bara att följa alla grågåriga +65 tanter och taada så kom man rätt. Sjävla mässan var väl inget för mig och det hade jag väl inte väntat mig heller, jag är ju inte direkt pysslig av mig även om jag kanske önskar att jag vore det. Jag blir bara så frustrerad när det inte blir rätt och inte har någon som kan hjälpa mig pronto. Jag har faktiskt ett ofärdigt broderi som ligger i min sypåse från skolan och fortfarande väntar på att bli färdigställt, en dag då... Jag fick iallafall en fin brun linneväska av min moster som var där och visade upp och sålde linnekläder.Jag har ju liksom kommit av mig lite när det gäller väskor, för ett par år sedan hade jag MASSOR av väskor som var snygga och inne, nu är de inte lika roliga längre och jag har inte uppdaterat mig på handväskefronten. Däremot kan jag räkna till 5 nya mycket praktiska ryggsäckar sedan jag blev tillsammans med Calle. Man kan aldrig få för många ryggsäckar, det är Calles motto och jag har liksom dragits med utav av bara farten utan att jag riktgt märkt det själv.
Men det hände faktiskt en rolig sak idag också. På vägen hem dog min Ipod och jag var tvungen att lyssna på alla andra på tunnlebanan. Bredvid mig satt två stycken fjortisar och pratade så där högt som de brukar göra och som jag brukar försöka undvika att lyssa på. De lovade varandra och skakade hand på att de skulle pierca sig till sommaren, ställen och stavar diskuterades livligt ett tag tills deras föräldrar kom på tal. Tjejen som kommit fram till att hon skulle skaffa en stav genom tungan motiverade det hela med att "mamma kommer inte märka en piercing där, hur mycket använder man tungan när man pratar, liksom." Jag kan bara säga lycka till och le lite inombords. Det är vid dessa tillfällen som jag saknar Calle lite extra mycket, han hade tittat på mig himlat lite med ögonen och ruskat lite försiktigt på huvet. I miss!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar