Inget bakom pannbenet!

Förfallet har börjat, min hjärna har förvandlats till en trist grå fettklump utan funktion. Har inte lyckats lösa ett enda sodoku på väg till jobbet den här vecka vilket är en skandal. Målet har varit detsamma de senaste åren, nämligen att läsa tidningen och hinna lösa sodokut innan jag hoppar av tuben. Det brukar gå bra och som bäst går det mellan Gamlastan och centralen, men nu de senaste dgarna har jag bara fått dit ett par fjuttiga siffror på hela den 15 minuter långa resan och det stör mig. Dessutom låste jag mig ute igår när jag skulle gå till affären och handla smör (som jag hade glömt att handla i flera dar), men som tur var behövde jag bara vara ute i en timme innan räddaren i nöden kom. Som tack bjöd jag på morotssoppa och en film (som jag inte ens såg halva av...) till efterrätt.

Men för att säga något bra så verkar det bara vara på fritiden som min hjärna inte vill vara med. Har haft två riktigt roliga dagar på jobbet. Rusningar på StockholomC och kaos när vattenfall gjorde något med spänningen så att tågen inte fick någon kräm. Det är roligt med kaos som man inte har ställt till med själv, det är det roligaste med det här jobbet. Nästan så att jag sitter och önskar mig lite kaos så här på morgonkvisten, vill vara spindeln i nätet och inte en simpel knapptryckare.