Den 7e januari var en rätt tung dag när jag tänker efter, sov halvdåligt på natten, gick upp duschade, tvingade i mig frukos, pussade en sömning Calle hej då hoppade över ett par väskor i hallen och gav mig av till jobbet med tårar i ögonen. När jag kom hem var det tomt, inga väskor, inga prylar(förutom bollen), för första gången både bäddat och diskat. Prydligt, städat, tomt! Imorogn börjar Calle sin hemfärd, bilen är proppfull med grejer och ca 100 flaskor vin. (obs inget skämt!) På måndag när jag kommer hem från jobbet är det nog allt annat än prydligt, städat och tomt, det ska bli härligt.
Nästa gång det blir ett smärtsamt hej då (för min del) borde bli 2009. För 2005 hade vi ett sånt i Malaysia, då skulle det gå två månader utan att vi skulle ses. Nu är det ju 2007 och antalet månader var fem. 2009 borde det ju bli åtta månader. Undrar vad det kan vara som drar 2009, händer det något speciellt då?
Upptäckte just att det är söndag imorogn och därför måste jag jobba en timme längre än vanligt, det var ju en härlig liten överraskning. Att jobba till kl 7 istället för 6 känns osm en evighet när man jobbar natt. Bläää
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar