Jag vill inte vara hemma!

Efter att ha sovit lite drygt 2 timmar efter jobbet var det dags att bege sig till Arlanda. På planet till Dysseldorf kände jag mig som en utböling och lite av en färgklick. Det var endast jag och 14 herrar iklädda mörkblå kosym på planet, kände inte riktigt att jag passade in med mitt hjärtiga linne, gröna kofta, blommiga skor och trasiga jeans. När vi klev på planet önskades alla herrar en trevlig resa med efternamn, typ trevlig resa Mr Poffknödel men till mig sa de inte ens ett litet hej vilket fortfarande irriterar mig!!

Väl framme i Grenoble mötte Calle upp mig vid bussen. Han var så snygg, så brun, så glad mitt hjärta slog dubbla slag! Det roliga är att Calle hade köpt en ny ursnygg skjorta nästan exakt likdan skjorta som vi bråkade lite om i Paris. Jag sa att den skulle passa honom perfa men han sa att det inte alls var hans grej, det var hans grej ändå tydligen. Skateboarden var också med och välkomnade mig, jag fick se ett trick och med lite övning så sitter det nog när han kommer hem! Tyvärr fick jag inte med det på film som jag lovat Lisa, batteriet på min kamera strejkade. Efter en väldigt god och trevlig middag i värmen såg jag i kors och sängen kändes allt för långt borta.

På onsdagen när Calle slutat skolan packade vi minibilen och gav oss av mot Nice som tyvärr inte imponerade på mig. Vädret var inte det bästa och hela stan var en stor byggarbetsplats, kanske känns den trevligare när allt är färdigbyggt. Jag hann med lite shopping med betoning på lite innan vi drog vidare mot Italien. Men att ta sig ut ut Nice var lättare sagt än gjort. Vi var inte helt ense om vilken väg vi skulle ta och det tog oss två timmar att hitta ut ur stan och då var det inte ens på den väg som vi hade tänkt. Men när man väl kom ut ur Nice var det riktigt fint att åka längs havet förbi Monaco och vidare till Italien.

När vi kommit över på den Italienska sidan åkte vi ett par mil och stannade tillslut i Alassio. Vi hittade ett mysigt hotell och paret som ägte stället var så gulliga och trevliga. Mannen pratade liitell iingliish så sött, engelska med mycket italiensk brytning. Så där som de pratar i filmer fast på riktigt. På kvällen åt vi en grymt god middag, musslor till förrätt sedan skaldjurstallrik till Calle och grillad tonfisk till mig nturligtvis vin till det. Avslutade det hela med lite god italiensk glass mmm. Nästa dag spenderade vi på stranden det var varmt och skönt. Jag smörjde in mig lite dåligt med solskydd 10 vilket gjorde att jag brände mig på vissa stället och var vit på andra. Såg ut lite som att jag hade tagit på mig en röd kammoflage kroppsstrumpa. Middagen bestod av lite äkta italiensk pizza och den var inte alls så äcklig som alla säger utan riktigt riktigt god. Till efterrätt Italiensk glass.

Dagen efter lämnade vi Alassio och drog vidare efter kusten. Hittade en super butik där vi köpte lite mer varor till matkällaren. Vi fick nog 4 kg parmesan med oss och 10 flaskor vin, samt olivolja, parmaskinka, oliver, melon mm. Om jag inte hade varit med hade nog Calle fortfarande gått runt där med tindrande ögon. Färden fortsatte upp mot de Italienska bergen. Det var en otroligt vacker väg så vacker att man fick gåshud på armarna. Nästa stopp var vid en sjukt stor dome, kan ha varit europas största. Där köpte vi återigen lite glass i mitt alldeles egna hus. Förresten så finns det många saker som bär mitt namn i Italien. I spanien bär nästan alla gator Calles namn... Efter en fantastiskt fin resa och ett mumsigt matstopp var vi så åter i Frankrike. Där mötte vi upp Karl och Johan drack ett par öl och hade trevligt!

Igår strålade solen så vi bestämde oss för att klätta en Via ferrata. Det var kul och varmt dessutom var jag stundtals skiträdd och fick symaskinsben. På toppen belönade vi oss med en apdyr isglass, 25 spänn för en calippo, hutlöst! Idag har jag ont i armar rygg och ben, skönt gillar när det känns att man har jobbat! Att åka hem är ju aldrig roligt men det kändes lite lättare den här gången kanske för att Calle snart kommer hem!